Tidiga broräcken var mestadels konstruerade av tegel, sten, betong eller andra material, som bildade solida väggar eller enkla pelare och balkar. Deras kärndesignprincip var "blockerande", men de led av problemet med att helt hindra förarens och passagerarnas sikt, och risken för allvarlig skada eller till och med vältning under en hård kollision.
Med diversifieringen av material började metaller (som stål) användas i stor utsträckning. Metallbalkar-pelarräcken, som korrugerade balkarräcken, blev huvudströmmen. Deras designfilosofi började utforska ett "hårt och mjukt" tillvägagångssätt, med hjälp av den kontrollerbara deformationen av räckeskomponenter för att absorbera energi och sakta ner fordon. Standardisering började växa fram och satte olika skyddsnivåer för räcken baserat på faktorer som vägens utformning hastighet och trafiksammansättning.
Moderna designkoncept för broräcke har utvecklats till att inkludera blockering, buffring och guidning, passagerarriskkontroll och fordonskontroll. Säkerhetsverifiering bygger på full-verkliga-krocktester för fordon och datorsimuleringar. Strukturella typer har blivit mer olika, inklusive metallbalkar-pelarräcken, betongrecken, kompositräcken och flexibla kabelräcken. Teknologiska landvinningar återspeglas i tillämpningar som "SB-grade wing-wall-free roadbed broövergångsräcken" och det diversifierade urvalet av "metallbalkräcken och korrugerade stålräcken" i modern teknik.
Framtida design av broräcke tenderar mot intelligens och integration. Detta inkluderar att undersöka nya material med högre energiabsorptionseffektivitet, undersöka integreringen av sensorer i räcken och att överväga miljöanpassningsförmåga (som betongens frysnings-tötningsbeständighet och metallmaterials låga-temperaturseghet) och specifika trafikbehov (som skydd av tunga fordon). Dess utveckling går från en enkel "vägg" till ett sofistikerat "säkerhetssystem".